På ungdomsgården Uncan i Mariehamn, Åland, kan ungdomarna träffas och spela biljard, tillverka konst, göra musik och umgås.
Ledande ungdomsledare Patrik Eriksson berättar om arbetet med unga och om den nätmobbning som finns.
Vad oroar du dig för när det gäller ungdomars telefonanvändning?
Jag känner oro över att ungdomar idag förväntas vara uppkopplade/tillgängliga dygnet runt, alla dagar, året om! Känslan av att missa något om man inte kollar in olika sociala medier mer eller mindre hela tiden leder till stress, vilket i sin tur kan leda till sömnsvårigheter som sedan gör att man är trött och då inte presterar i skolan som man egentligen skulle kunna bara man orkade. Känslan som kommer av att inte skolan fungerar ger sedan ännu mer stress och så är ekorrhjulet igång.
Hurdana fall kan ni stöta på?
Det kan vara att någon skickar en elak bild på någon annan till en kompis som sedan skickar den vidare och så sprids bilden okontrollerat. Den som från början skickade bilden kanske inte förstod hur bilden skulle spridas men då är det lite för sent att tänka efter, då är skadan redan skedd.
Jag tror att ungdomar ibland har lite svårt att se konsekvensen av att skicka bilder och liknande. Att spridningen sker utom kontroll och att man gör någon ledsen fast man kanske inte ens vet om det.
Vilka åldrar rör det sig om?
Jag upplever att det är redan i lågstadiet som telefonanvändningen leder till problem, dels genom att barnen använder telefonen som jag ser det för mycket och att det sker elaka saker med hjälp av telefonen.
Vad gör ni som ungdomsarbetare då det pågår mobbning?
Vi har en handlingsplan som vi utgår ifrån. Kort kan man säga att det handlar om att ta tag i situationen, reda ut vad som hänt och hitta en lösning för att få slut på mobbningen. Det vanligaste sättet att lyckas med detta är möten med mobbaren och hens vårdnadshavare. Vi pratar igenom vad som hänt och visar tydligt att vi inte kommer acceptera att mobbningen fortsätter. Det brukar vara effektivt.
Vi har även samtal med den som är mobbad och stöder hen, vi följer upp så att det inte börjar igen.
Vi som ungdomsledare brukar sedan vara extra observanta på den mobbade och mobbarna för att säkerställa att vi faktiskt lyckats bryta mobbningen.
Anmäler ni mobbning/telefonmobbning till polisen? Hur går det till i så fall?
Om vi inte lyckas få stopp på mobbningen genom möten och samtal så gör vi en polisanmälan, men vi strävar efter att lyckas få slut på trakasserierna innan det går så långt som till polisanmälan.
När vi gör en polisanmälan går det praktiskt till så att anmälan görs och sedan följer polisförhör med mobbarna/mobbaren, den mobbade och ungdomsledarna som varit inkopplade. Efter förhören beslutar en åklagare om ärendet ska tas vidare.
Något annat du vill säga?
Jag skulle vilja uppmana alla föräldrar att vara intresserade av vad era barn gör på telefonerna, det finns massor med bra saker men det finns även tyvärr massor som är helt knas.
Till ungdomarna skulle jag vilja säga att ni behöver hjälpa era föräldrar att förstå telefonvärlden, det är ni som är experterna! Om man som förälder förstår den värld som ungdomarna lever i via sina telefoner blir det lättare att hjälpa om det blir tokigt.
